Stolthet och fördom* (*typ)

Stolthet och fördom* (*typ) är en nyskriven pjäs av Isobel McArthur som tar avstamp i Jane Austens klassiker Stolthet och fördom – men här är det tjänarinnorna (de som annars bara dyker upp när klockan ringer) som berättar historien. Och de tar sin uppgift på största allvar. 

På sitt alldeles egna sätt levererar de hela berättelsen om de fem ogifta systrarna Bennet och deras mammas febrila kamp för att gifta bort dem. Om kärlekshistorien mellan den rappa Lizzie och den stela, avige Mr. Darcy. Allt finns med – serverat med brutal humor, karaokeinslag och blixtsnabba rollbyten. De fem hembiträdena på scen växlar obehindrat mellan berättelsens alla roller och tar sig dessutom anakronistiska friheter: de rör sig i tiden, kommenterar karaktärerna, synar epokens dammiga ideal och blottlägger överklassens förljugenhet. 

Pjäsen är både en vass och lekfull kommentar till Austens odödliga klassiker och en trogen återberättelse av originalhistorien. För även om föreställningen – med klassperspektivet i förgrunden – driver med kostymdramat, överklassens fasoner och våra för alltid inetsade wet shirt-bilder av Mr. Darcy, så borrar den också på djupet i det som är berättelsens kärna. Det som gjort Stolthet och fördom odödlig: kärleken, åtrån, rätten att få älska vem man vill – och den där känslan av kolsyra i blodet. Hjälplösheten. Hängivenheten.