Valse des dépêches” ur Bröllopet vid Eiffeltornet
Germaine Tailleferres (1892–1983)
Bara några minuter långt är Germaine Tailleferres Valse des dépêches (1921), ”telegramvals”. Det ingår i baletten Les Mariés de la Tour Eiffel till ett libretto av avantgardisten Jean Cocteau. Verket beställdes av Svenska baletten i Paris. Hon tonsatte det tillsammans med andra medlemmar i den mytomspunna tonsättargruppen Les Six (de sex).
Handlingen är att ett ungt par intar sin bröllopsfrukost vid Eiffeltornet. En puckelryggig fotograf försöker samla gästerna. En pompös herre håller ett tal. Telegram kommer in med lyckönskningar. Plötsligt dyker ett lejon upp som äter upp en av gästerna och en underlig figur kallad ”framtidens barn” dödar alla. Sedan avslutas ändå bröllopsfesten med att alla är med. Pjäsen var först tänkt att heta ”bröllopsmassakern”.
”Bara skit”, sa Francis Poulenc, själv medverkande, om verket, men Poulenc har fel! Tailleferres vals är härligt lättsam. Det frasar nästan om klänningarna, som om man hör tygen i dansarnas kläder. Men det är också något förryckt, lätt skevt i musiken, som vi känner igen från La valse (1920) från året före; komponerad av hennes kompositionslärare Maurice Ravel. Man påminns om konstens nära förhållande till leken och det absurda, som skrattspeglar för verkligheten.
Text: Sofia Lilly Jönsson
Violinkonsert
Erich Wolfgang Korngold (1897–1957)
Erich Wolfgang Korngold fick sitt andranamn efter Mozart, och han blev liksom denne ett mycket omtalat underbarn. Fem år gammal spelade han fyrhändigt med sin far, sju år gammal komponerade han sånger och pianostycken, nioåringen framförde sin kantat Gold inför en häpen Gustav Mahler, och elvaåringen kunde se sin danspantomim Der Schneemann framföras inför kejsare Franz Joseph av Wiens hovopera. Men så hade han det väl förspänt också. Hans far, Julius, var en av de främsta musikpersonligheterna i Wien. Han var den ledande kritikern i Wien och skrev i Neue Freie Presse. Han var en av de första som hyllade Mahler, och han stöttade sin son på alla upptänkliga vis.
Före första världskriget spelades Erichs musik av de stora dirigenterna och orkestrarna över hela Europa. Men på grund av den alltmer hotande nazismen for han tillsammans med sin far 1934 till Hollywood, där han kom att bli en av tidens främsta filmkompositörer. Under andra världskriget ägnade han sig praktiskt taget uteslutande åt filmmusik, och några av hans mest kända partitur är de till Robin Hoods äventyr, Kapten Blod, Slaghöken, Elizabeth och Essex, Varg-Larsen och Den vita lögnen (till vilken han skrev en första version av sin cellokonsert).
Den välkände virtuosen Bronisław Huberman var en god vän till familjen, och de träffades ofta – och varje gång påminde han Erich om att han ville ha en violinkonsert. Så även vid ett tillfälle 1937, då Erich satte sig vid pianot och spelade början på det som skulle bli konserten, mest för att visa att han verkligen funderade på den. Men det var först efter kriget som Korngold återvände till konsertmusiken, och sommaren 1945 fullbordade han sin violinkonsert. Världsläget och Hubermanns ansträngda agenda medförde emellertid att uruppförandet i St. Louis den 15 februari 1947 i stället kom att ges av den firade violinvirtuosen Jascha Heifetz. Konserten, tillägnad Mahlers änka Alma, gjorde stor lycka och har ofta spelats.
Konserten har mycket med film att göra. Det var tur att Korngold hade ett sådant kontrakt med Warner Bros att han själv ägde rättigheterna till sin musik, och således kunde använda sina filmmelodier i nya sammanhang – för de dyker upp i violinkonserten. Första satsens första tema är hämtat från Another Dawn (1937). Detta kärlekstema hörs i filmen mellan Errol Flynn och Kay Francis och introduceras av solisten under 29 takter innan det tas upp av orkestern. Det älskvärda andra temat i A-dur skrev han till filmen Frihetshjälten Juarez (1939), som handlar om den Mexikanske kjesaren Maximilian och dennes hustru Carlotta (Bette Davis). Huvudtemat i andra satsen kommer från Äventyraren Anthony Adverse (1936), som gav Korngold en Oscar för bästa filmmusik. Däremot är mellandelen i E-dur en helt nykomponerad musik kallad “misterioso”. Finalen börjar med livfullt staccatospel och slutar med en lysande virtuos höjdpunkt, allt byggt på det ljusa och glansfulla huvudtemat ur filmen Prinsen och tiggaren (1937), där Henrik VIII:s son prins Edward byter kläder med en låglättad dubbelgångare, vilket naturligtvis leder till en rad förvecklingar. Satsen ger upphov till ett verkligt virtuost fyrverkeri. Allt detta visar också vilken kvalitet Korngolds filmmusik har. Violinkonserten hör till hans mest minnesvärda kompositioner.
Text: Stig Jacobsson
Maison de Fous
Viking Dahl (1895–1945)
Man får tänka sig självförtroendet: en ung man i en främmande stad söker upp sina idoler och föreslår ett samarbete.
Han hade kommit till Paris i början av året 1920, Viking Dahl, född 1895 i skånska Osby. En känslig och vetgirig konstnärssjäl – förutom musiken tecknade han och studerade koreografi. Liksom två decennier senare en annan ung svensk tonsättare, särlingen Allan Pettersson, hade Viking Dahl sökt sig till Paris. Dahls föräldrar, ett prästpar, finansierade motvilligt resan.
Samarbetet som han föreslog var med Svenska baletten och resultatet blev Maison de Fous, ”Dårhuset” på svenska. Musiken är byggd på pjäsen Himlens hemlighet av Pär Lagerkvist. Ett existentiellt drama om meningen med livet med tidstypiska motiv: den sågande vedgubben som en bild för Gud, kärleken som illusion, ensamma människor utkastade i universum.
Viking Dahls tonspråk är ovanligt franskt i motsats till den tyska vurm som gällt i Stockholm där han studerat vid konservatoriet åren före. Musiken framstår som vek, lite bortvänd. Dahl tyckte inte om intellektuell musik, teorier om hur musik borde tala till hjärnan. Han ville att konsten skulle tala för sig själv.
Till en början gick det bra för Dahl och hans moderna drama. Maison de Fous sattes upp på flera europeiska scener. Men pengarna tog slut, och året efter flyttade han tillbaka till Sverige. 31 år gammal kom Dahl till Varberg som organist och musiklärare.
När inget i omgivningen ger utrymme till de stora kliv en konstnär trots allt måste ta stannar han i växten. I brist på möjligheter skrev Dahl artiklar om sin estetik om allkonstverket. Han komponerade en del musik men den fångades inte upp i Stockholm, den enda svenska musikscen som räknades.
Med Paris konstnärliga klimat kunde ingen svensk småstad mäta sig. För Viking Dahl blev flytten tillbaka till Sverige ett ödesdigert misstag. ”Varbergsåren har skadat mig och mitt arbete”, skrev han senare i ett brev till en vän. När Viking Dahl avled i tjocktarmscancer 1945, 49 år gammal, var han, står det i uppslagsverket Levande musikarv, missförstådd och ensam.
Text: Sofia Lilly Jönsson
Boléro
Maurice Ravel (1875-1937)
Maurice Ravel var ofta tämligen irriterad över att hans Boléro, ”ett sjutton minuter långt verk för orkester utan musik”, såg ut att bli hans mest spelade och mest älskade musikstycke. Det bygger ju på en okonstlad spansk dans, en bolero, vars tema upprepas gång på gång utan att utvecklas det minsta – inte ens tonarten förändras. Inte förrän alldeles mot slutet, men då blir skiftet från C-dur till E-dur desto effektivare. Det är just de små förändringarna som har gett musiken mästarstämpeln.
För även om temat är detsamma, så skiftar instrumenteringen hela tiden. Musiken växer samtidigt i dynamik och intensitet, från ensam flöjt till full orkester. Och under vägen har temat ändrat klangfärg på ett mycket raffinerat sätt, också genom att många ovanliga instrument som essklarinett, oboe d’amore och olika saxofoner används.
Musiken var ursprungligen tänkt som balett, beställd av den kända danskonstnärinnan Ida Rubinstein, och den uruppfördes av henne på Parisoperan den 29 november 1928. I ett rökigt spanskt värdshus sitter några män runt ett bord, på vilket en kvinna dansar. Männen eggas till galenskap av hennes dans, och allt fler dras till henne. Hon knuffas ner från bordet, kastas från den ena mannen till den andra – knivar blänker till. Så räddas hon slutligen i sin partners armar …
Text: Stig Jacobsson
