Ett blottat hjärta på scenen

Ett blottat hjärta på scenen, en ”hemlig en” vid sidan av

En av våra stora skådespelare, Leif Magnusson, har lämnat oss. Leif var Norrköpingsonen som utbildade sig på scenskolan i Malmö i mitten på 60-talet, för att efter några år ”utomsocknes” återvända till hemstaden, vars teater han sedan var trogen fram till sin pension, undantaget en och annan utflykt till Stockholm för lite film och tv och gästspel på Svenska teatern i Vasa,  bland annat som Tevje i Spelman på taket. 

Under sina dryga tre decennier på  Östgötateatern (Norrköpings/Linköpings stadsteater fram till 1978) spelade Leif i såväl musikal och barn- och ungdomsteater, som komedi och drama, på turné i bygdegårdar, på våra små och våra stora scener. Hans sista två roller belyser hans spännvidd: dels hans lysande Tobias i Edward Albees drama Balansgång, på våra stora scener, dels som den underfundige mannen i Är det ledigt här, en komedi i det lilla av Gunilla Abrahamsson och Iwa Boman, för mindre scener och turné. I bägge dessa spelade han dessutom mot Mona Lundgren (en annan av ”våra stora” som nyligen gått bort).

När Leif gick i pension i början av 2000-talet saknades han av många, inte minst av vår publik. Två föreställningar många talade om med särskilt stor värme var Brevbäraren från Arles, som spelades i mitten av 70-talet och Gunnel Lindbloms uppsättning av Ibsens Samhällets stöttepelare, som sattes upp 1997, och var första pjäsen jag såg honom i.

Leif var en ”hudlös” skådespelare, han gav sig helt och fullt till sin publik. Som kollega var han ofta stöttande, men också krävande. Som privatperson hade han en stark integritet som man säger; han var helt enkelt ganska hemlighetsfull. Han saknas oss.

Johan Celander, teaterchef Östgötateatern 1997-2018.

Leif begravs den 19 oktober kl 14 i Matteus kapell.