Alla teaterscener är lika viktiga – små som stora

Berätta om dig själv, var kommer du ifrån? 

– Jag heter Peter Jansson, uppvuxen på Rörstorp, en mindre bondgård i Västergötland i Tranemo kommun. Bodde i Köttkulla innan jag kom in på Scenskolan, det ger en bra bild om vem jag är.

Föreställningen Bygdens söner är ingen ny bekantskap för Peter. Han har spelat monologen tidigare, men på mindre scener på bygdegårdar i Östergötland och runt om i Sverige. Men pandemin satte käppar i hjulet för föreställningen och det är därför extra glädjande för honom att spela föreställningen igen. Han älskar att ha en nära relation till publiken och han tycker att det ska bli en spännande utmaning att hitta samma intimitet och nerv när han nu möter publiken på Stora scen. 

– Att få en chans att möta publiken i en större rum, känns oerhört roligt! Det är ju en intim föreställning som bygger på ett nära förhållande till publiken. Att försöka få den där speciella dynamiken från en stor scen kommer bli spännande. Men som sagt jag gillar utmaningar! Jag vill också tillägga att jag är stolt över det faktum att mitt arbete ut mot länet bevisligen håller samma konstnärliga nivå som Stora scenproduktioner. Oavsett var Östgötateatern möter sin publik, i en bygdegård för 30 personer, eller på en stor scen för 300, håller produktionen samma höga konstnärliga kvalitet. Det är bra.

Föreställningen är skriven speciellt för honom av författaren Anders Duus, vilket ger den en personlig touch och karaktärerna är som klippta och skurna för Peter. Peter känner en mix av lyx och ansvar gentemot föreställningen, men han är inte rädd för utmaningar – tvärtom, han omfamnar dem.

– Det känns fantastiskt och väldigt lyxigt att få egen pjäs men det kommer också med ett stort ansvar. Men jag gillar att lägga den typen av press på mig. Ribban är hög och jag ska över den.

Att bära föreställningen ensam, med allt vad det innebär, är en av de största utmaningarna i Bygdens söner. Peter gestaltar fem olika karaktärer, var och en med sin unika utveckling och berättelse. Att hålla energin uppe och hålla fokus på varje karaktärs framåtrörelse, är en påtaglig uppgift. För publiken är det en monolog, men för Peter är det som att spela en vanlig pjäs med fem roller –skillnaden är att han gör alla själv.

Berätta om de fem olika karaktärerna du spelar.

– Birgitta är en stark pelare i det lokala kulturlivet och byns föreningsordförande. Hon är gift med Staffan – en allvetande, ganska burdus man, som på eget initiativ tagit på sig alla byns praktiska uppgifter. Beata är den nyinflyttade Stockholmstjejen, som försöker hitta sina rötter och sin konstnärliga kreativitet. Samtidigt försöker hon förstå sig på de sociala koderna på landsbygden. Patrik, som lämnade byn för 25 år sedan, är nu tillbaka från Stockholm för att få en nystart i livet. Roger, Patriks tidigare bäst vän, driver lanthandeln och har på många sätt blivit den han alltid förväntades bli. Alla karaktärer är mångfacetterade och speglar olika aspekter av livet på landsbygden.

Vad hoppas du att publiken ska få med sig efter att ha sett föreställningen? 

– Låter klyschigt kanske, men jag vill på riktigt att man ska lämna teaterhuset glad men också ha tårar på kavajslaget efter föreställningen. Att publiken stilla går hemåt småpratandes om vem, eller kanske vad egentligen Svenskog kan vara, både för sig själv och i pjäsen. Kanske börjar de fundera på hur gemenskap skapas och bevaras, säger Peter lite kryptisk.

Text: Christin Bäckman Boo