Bara med brunsten i behåll kan man hålla döden stången, så resonerar landsortläkaren Wicksteed och hänger sig åt sina lustar, medans hans hustru gör detsamma på annat håll. Deras tonårsson läser pappas läkarböcker och tror sig bara ha tre månader kvar att leva, ett faktum som lockar till sig den unga Felicitys uppmärksamhet. Hon är en flicka som pappan skulle ge bort sin läkarlegitimation för att få på examinationsbordet. Och så Wicksteeds syster Connie, som drömmer om och får en större byst. Men vad händer då med hennes fästman sen evigheters evighet, pastor Canon Throbbing... Lust, kättja, ensamhet, längtan... Hur stor del av våra liv upptar inte dessa tillstånd? För att inte tala om kroppen, i vår tid så ändlöst älskad och hatad. Engelsmannens Allan Bennets fars från början av 70-talet, som här får sin Svergiepremiär i översättning av Malmö-poeten Clemens Altgård, är både traditionell och otraditionell. Det är en fars med många förvecklingar och och mycket spring, men helt utan dörrar - enligt författaren själv ger replikerna inte tid till att öppna och stänga dem. Däremot brister rollfigurerna då och då ut i sång eller deklamation, som här i pjäsens final:
"Om ni inte upptäckt det själva,
så kom ihåg
Moral är blott båg
Så det här är mitt råd:
Följ alltid din håg
Ta varje chans för för du det ej
så kommer du säkert att ångra dej."
