Hoppa till innehåll

Ett liv i teaterns tjänst

Anders Gullstrand har gått i sin pappas fotspår och vigt ett yrkesliv åt Östgötateatern.

Teaterhusen i Linköping och Norrköping är byggda i början av 1900-talet och användes inledningsvis av turnerande grupper. Först 1947, när Stadsteatern Norrköping-Linköping bildades, började en fast personalstyrka anställas. Och först ut var de tillverkande avdelningarna.

Anders Gullstrand på Scenkonst Östs fastighetsavdelning har så gott som vuxit upp på teatern. Hans pappa, Tage Svensson, var den första som 1947 fick anställning som snickarmästare.

Tage hade tidigare arbetat på stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö; på sistnämnda tillsammans med vännen och dekorationsmålaren (sedermera dekorationschef på Stadsteatern Norrköping-Linköping) Tyr Martin.

– Allt började med att Tyr Martin åkte upp till Norrköping och skulle göra något jobb. Han ringde Tage härifrån och berättade att det nu skulle bli en teater på heltid. Han frågade om pappa kunde tänka sig att komma upp och jobba här. Tage och Majsan packade sin koffert och tog tåget hit, säger Anders.

Han skrattar vid återberättandet om hur föräldrarna skulle ta en taxi till teaterhuset. ”Visst, jag kan köra er – men det ligger bara där borta”, hade chauffören sagt och pekat. 

 

Bodde i teaterhuset

Under det första halvåret bodde Tage och Majsan i teaterhuset och det som idag är personalmatsal, men som då var en tvårumslägenhet på bottenplan. Tidigare hade lägenheten utgjort vaktmästarbostad.

– Så pappa hade ju nära till jobbet, ler Anders.

Han berättar att teaterhuset förändrats en del genom åren.

– I början fanns det ett pannrum där det eldades med ved; till varmvattnet och en viss del av husvärmen. Det plockades bort ganska tidigt.

På den tiden låg snickeriet i teaterhuset, längst upp där det idag är tyglager. Det var ett tungt jobb att bära upp allt material – upp för alla trapporna – från lagret i magasinet.

 

Målade på scenen

En bandsåg och en hyvelbänk. Det var allt som fanns när Tage anlände till sin nya arbetsplats. Så steg ett blev att köpa in de maskiner som behövdes. I golvet på snickeriet fanns en lucka för att hissa ner dekor till måleriet och färgverkstaden eller till magasinet. Det målades även fonder i källaren; på platsen som idag utgör nya Källarscenen. Men den mesta dekoren målades faktiskt direkt på scenen.

– De målade på dagarna och repeterade på kvällarna, eller tvärtom. Det var folk där jämt. Och det gällde att planera så att färgen skulle hinna torka innan repetitionerna skulle börja, säger Anders.

Många hade teaterjobbet bredvid sitt vanliga arbete och jobbade på teatern på kvällarna.

– På den tiden var alla som jobbade på teatern som en stor familj. Alla hjälptes åt, oavsett vilken avdelning man kom ifrån. Man hade tid att ha kul, spexa och hitta på hyss.

Den första föreställningen på Stadsteatern Norrköping-Linköping var Romeo och Julia, i bearbetning och regi av dåvarande teaterchef Johan Falck. Med premiär 20 september 1947 i Norrköping och 4 oktober 1947 i Linköping kunde publiken se bland andra Ruth Kasdan, Ernst-Hugo Järegård och Einar Hylander i ensemblen.

 

Började som lärling

Första gången Anders själv besökte teatern var han två år och hängde på pappas arm. Teaterhuset kom att bli som ett andra hem för honom.

– När man hade slutat plugget på sprang man ner hit. Antingen satt man och tittade på repetition eller så sprang man upp till snickeriet.

Han började själv som lärling på snickeriet 1975. Vid det laget hade verkstäderna – på grund av platsbrist – flyttat till de nuvarande lokalerna på Butängen. Utöver snickeri finns här idag även smedja, måleri, tapetseri, attributmakeri och en konstruktör.

Men trä var inte Anders material; istället blev det svetsutbildning och jobb i smedjan. Ändå tills han ett antal år senare råkade ut för en fallolycka och skadade ryggen. Det omöjliggjorde arbete på verkstan och idag jobbar Anders främst med transporter och vård av bilar och fastigheter.

 

Vilka är de största skillnaderna nu jämfört med några decennier tillbaka?

– All stress som kommit in. När en produktion var klar då så var det inte att det skulle stressas fram till nästa produktion utan då kunde det vara ledigt två-tre veckor. Då hann man komma ner i varv, städa iordning, kanske ha en fest och ha lite kul ihop. Idag är det en kapplöpning mot tv och bio och så vidare. Då fanns det inte samma konkurrens. 

 

Vilka föreställningar minns du starkast från alla år på teatern?

– Den första föreställningen jag jobbade med var Chicago. Det var en stor härlig musical med massor av folk på scen och väldigt bra musik. Den var rolig och häftig. Pjäsen som jag personligen nog aldrig kommer att glömma, som jag bara älskade, var Jekyll & Hyde (2000). Allting var bra med den. Röda Nejlikan (2007) var också en fantastisk föreställning, säger Anders.

 

Anders pappa Tage Svensson gick i pension 1981 efter ett yrkesliv vigt åt teatertillverkning.

– Han älskade teater. Det fanns bara teater i huvudet på honom. Det måste ha varit speciellt att få vara med och starta upp något från grunden, säger Anders Gullstrand.

 

Text: Jeanette Söderwall

 

Östgötateatern fyller i år 75 år! Här kan du läsa en artikel om teaterns historia.

Publicerad 23 november 2022