Konst är min existentiella verktygslåda

Varför blev du skådespelare?  

-Jag höll på med amatörteater redan som tioåring. I tonåren fick jag en fixidé om att jag skulle jobba som skådespelare. Det var först långt senare jag började fatta poängen med vad konst egentligen är, på den tiden tänkte jag nog bara att det var häftigt liv och jobb. Men jag jobbade målmedvetet genom teatergymnasiet följt av folkhögskola och tog sen examen från musikallinjen på Balettakademin i Göteborg och Teaterhögskolan i Helsingfors.  

David hade siktet inställt på teaterhögskolan, men tröskeln var hög och det kändes inte lika läskigt med musikalutbildningarna. Dansa och sjunga kunde han sedan innan och hade varit med i olika krogshower.  

-Efter Balettakademin jobbade jag i Sverige och Danmark med musikaler i något år. Så fick jag ett jobb på Svenska Teatern i Helsingfors. Det var på den vägen som jag hamnade på Teaterhögskolan i Helsingfors magisterutbildning.    

Om du hade fått ge nyexaminerade David något råd på vägen?  

-Kör på! Jag tycker att jag skötte mig ganska bra och var på banan. Så klart det fanns ångest och nervositet som jag i efterhand kan känna var onödig. Men jag tror att man måste gå igenom det och upptäcka att det man gör funkar, för att bli trygg. För mig hade det inte kunnat vara på något annat sätt. Jag tror inte så mycket på att ge goda råd till folk, men att det är viktigt att lyssna på människor.  

David kom till Östgötateatern 2019 för musikalen Rocky Horror Show efter att jobbat på bland annat Turteatern i Stockholm, där han arbetade med Nils Poletti för första gången. Östgötateatern kände han till sedan innan. Dels hade han vänner som jobbade på teatern och så hade han besökt Scenkonstbiennalen, Sveriges största scenkonstfestival, som arrangerades av Norrköpings kommun, Upplev Norrköping och Region Östergötland 2018.  

-Jag minns att jag blev starstruck av att få dansa pas de deux med Rocky Horror Shows koreograf Karl Dyall. Annars var mitt första intryck av Östgötateatern den härliga ensemblen, det var ett stabilt gäng. Det fanns folk som hade jobbat här väldigt länge.  

Bland produktioner han minns särskilt under de senaste fyra åren sticker utomhusteatern BEN ut. Han har även starka minnen från scenografin i Rocky Horror Show och de maxade kostymerna i Drottningens juvelsmycke.  

-Repetitionerna inför BEN är något jag aldrig kommer att glömma. Att vara ute i skogen och kula, klättra omkring på ruiner, imitera fåglar och ropa på kor. Det var en skapandeprocess med många roliga och annorlunda inslag som jag aldrig tidigare varit med om.    

Finns det någon produktion eller roll du är extra stolt över?  

-Jag är lite mallig över alla produktioner här, de har hållit hög kvalité. Prestationsmässigt är jag fortfarande förundrad över LARM. BLINT SEENDE. BLINDA SER! just för att den var så svår. Där började repetitionen med att vi läste en komplex kollektiv monolog som verkade ogripbar till en början. Texten flöt på utan en tydlig logik och vi förstod inte hur vi skulle lära oss den. Vissa delar läste vi i kör och vissa delar från person till person. När vi väl fick kläm på det där, var det en så häftig upplevelse. Då blev det som en sport snarare än konst. Det fanns inte utrymme att tänka på vad man skulle säga, man fick lita på att texten satt i ryggmärgen och låta munnen prata när ens replik kom. Men jag tycker ofta att det är så med teater. På scenen handlar det mer om kroppen än intellektet. Såklart behövs intellektet i ett skede, men väl på scen är det kroppen som har lärt sig föreställningen.  

Jag är även stolt över min insats i musikalen Waitress, där jag främst var ensemble men gjorde inhopp för tre roller. Det var alltid kort varsel och då gällde det att vara förberedd för det, spotta i nävarna och köra.  

Hur tror du att du har utvecklats på Östgötateatern?  

-Sättet vi jobbar på här har gett mig kondition. Att gå från kloss till kloss i produktion och spela fem föreställningar i veckan, samtidigt som man ibland repeterar en annan föreställning har gjort mig uthållig. Visst, har jag kunnat sakna den sköna förberedelsen inför en produktion, men samtidigt har jag lärt mig att jobba mer rutinerat. Jag har blivit mer hantverksmässig och skickligare med mina verktyg. Jag har alltid upplevt min yrkesidentitet som hantverkare snarare än konstnär.  

Hur ser dina framtidsplaner ut efter att ditt nuvarande kontrakt går ut i sommar?  

-Först är det sommar och då kommer jag återgå till klippstränderna vid Mälaren i Stockholm. Under några år nu har jag pluggat på en kandidatexamen i teologi vid sidan av, och under hösten tänker jag fokusera på mina studier och så ska jag jobba med en kortare teaterproduktion i Skärholmen. För mig är teologi och konst ett och samma landskap och berör samma frågor. Men det var först när jag väl började jobba som skådespelare som jag förstod det. Både teologin och konsten gräver i människan och de existentiella villkoren; ”Vad håller vi på med egentligen i den här masspsykosen och amnesin som bara vill glömma allt och konsumera skiten ur planeten?” Det man gör med konst och teologi är att man tar sig under det där för att se vad som är viktigt för oss ur ett större perspektiv.  

Vi önskar David stort lycka till och hoppas att han kommer tillbaka till Östgötateatern snart igen! <3 

Text: Christin Bäckman Boo