Regissören Anna Petterssons nytolkning av August Strindbergs klassiker.

Efter faderns nyliga bortgång vandrar modern runt i rummen i familjens våning. Det är oklart vilka tillgångar hennes man har lämnat efter sig och gungstolen, där han alltid brukade sitta, rör sig på ett spöklikt sätt.

Sonen Fredrik är student och eftersom modern undanhåller barnen mat och värme dricker han för att hålla sig varm.

Dottern Gerda återvänder snart efter sin bröllopsresa för att skapa ett hem och ett nytt liv med sin nye man.

Det visar sig snart att modern roffar åt sig mer än maten för sina barn. Hon förbränner allt i sin väg och lämnar ingenting över till de undernärda barnen.

När barnen bestämmer sig för att elda i spisen för att få värme finner de ett sönderrivet brev från deras döde far. Dolda familjehemligheter blir nu synbara och leder till maktkamp och undergång.

I Anna Petterssons uppsättning av Pelikanen är vattnet slut och akademierna brinner. Modern blir en symbol för de generationer som sorglöst suger ut näring och tillhörigheter ur det jordklot som sedan lämnas vidare, undernärt och med stigande hetta tills apokalypsen kommer.