Film om adoption


I fjol stod hon på teaterscenen för första gången. Nu gör hon snart filmpremiär med sin personliga berättelse. Östgötska Madeleine In Hwa Björk sätter ljuset på adoptionsindustrins baksidor.

Madeleine In Hwa Björks uppmärksammade sommarprat 2019 blev en ögonöppnare för många. När hon i vuxen ålder började söka sina rötter upptäckte hon att en rad fel begåtts under adoptionsprocessen.

– Jag blev förväxlad på barnhemmet och växte upp med fel födelsedatum och fel koreanskt namn. Sen visade det sig också att min mamma inte velat lämna bort mig. Hon ville ha mig kvar, men min mormor lämnade bort mig, säger Madeleine In Hwa Björk.

I början trodde hon att hennes fall var unikt. Men när hon insåg att hon bara vara en av flera tusen med liknande bakgrund bestämde hon sig för att prova att skicka in sin berättelse till Sommar i P1.

 Jag hade nog inte räknat med att det skulle bli sådan respons och leda till så mycket mer. Det blev explosionsartat. Plötsligt fick jag flera hundra meddelanden från människor som tackade för att jag berättat det här. Även om det såklart fanns adopterade och adoptivföräldrar som tyckte att jag gett en ensidig bild, så var det övervägande positiv respons.


Blev föreställning

Bland de många tagna lyssnarna fanns dramatikern och regissören America Vera-Zavala, som direkt kände att hon ville lyfta upp Madeleines berättelse till teaterscenen. Resultatet blev en så kallad performance lecture på X-scenen i Norrköping i februari 2020, precis innan pandemin pausade all scenkonst.

 Det var väldigt omtumlande. Jag har aldrig stått på scen på det sättet. Särskilt inte så där naket. Det var med hjälp av America som det blev så naket och som jag vågade så pass mycket. Jag upplever att hon läste mig väldigt väl och inte lät mig gå i fällan att ha för mycket skydd, samtidigt som hon också var väldigt mån om att jag skulle vara väldigt rädd om mig.

Föreställningen – en form av föreläsning med mer konstnärliga grepp – blev också en del av en läkning, berättar Madeleine. På grund av pandemin kunde Ingenting av det jag vet om mig stämmer aldrig ges i Linköping, men istället för att lägga ner produktionen valde teaterledningen att göra om den till film för Östgötateaterns digitala scen.

 Det har varit väldigt, väldigt spännande. Och gått väldigt snabbt. Jag och America hade ett par dagar tillsammans där vi gick igenom manus och ändrade lite. Sen hade vi bara en dags filmning, vilket innebär att det var en lång och intensiv dag.


Skapa nyfikenhet

Utöver små skillnader i manus så är filmen lik scenversionen, när det gäller dramaturgin och innehållet. Det är Madeleine glad för, eftersom hon var väldigt nöjd med föreställningen.

Hur känns det att filmen kommer att släppas digitalt för alla som vill att ta del av nu i sommar?

 Det känns lite läskigt, helt ärligt. När vi gjorde scenföreställningen var det ju begränsat med människor som kunde se. Jag vet inte alls hur mycket människor som kommer att titta, men det är klart att jag är medveten om att det kan vara fler nu. Det känns både kittlande och lite otäckt. Just för att den är väldigt naken.

Madeleines förhoppning är att den som ser filmen ska bli nyfiken och vilja läsa på mer om ämnet eller till exempel ta del av de radiodokumentärer som finns.

 Jag hoppas att människor som tittar kan se det med öppna ögon. Att man kan se förbi egna föreställningar om vad adoption är. Jag hade själv problem med det för några år sen. Jag vet att det kan var lätt att tänka att ”hon är bitter eller olycklig”, men det är inte det det handlar om för mig – utan om upprättelse för så många människor och att det är faktiska fel som begåtts.

Madeleine In Hwa Björk. Foto: Niclas Fasth


SÖKER UPPRÄTTELSE

Under våren har Dagens Nyheter granskat Sveriges roll i de internationella adoptionerna och hittat en rad allvarliga brister. Berättelserna är många om hur svenskar i vuxen ålder fått uppgifter om att de lämnats till adoption mot sina biologiska föräldrars vilja. Madeleine är en av dem som intervjuats i tidningen. Hon är själv inte ett dugg förvånad över det som skrivits och berättar om hur tongångarna gått i adoptionsaktivistkretsar:

– Man tycker att det är jättebra att DN lyft upp det, men det framstår som ett gräv som gjorts och det är inte sant. Det här har många vetat i flera år, men inte fått gehör för. Det är inget nytt, det är bara nu som folk lyssnar. Det var samma med mitt sommarprat.

Madeleine efterlyser en statlig offentlig oberoende utredning – och bara några dagar efter intervjun får hon gehör. Regeringen har nu meddelat att man kommer att tillsätta en utredning som ska se över adoptioner till Sverige från andra länder, särskilt från Chile och Kina.

– Utredningen behöver leda till upprättelse för oss som drabbats. Men hur det ska ske tycker jag är så himla svårt att säga.

Hur går din egen kamp vidare nu?

– Jag kommer att vara delaktig i en ny bok om adopterades berättelser framöver, men annars har jag någon form av inofficiell paus just nu. Jag driver ett Instagramkonto om adoption som jag har arbetat med sen 2017, men jag har legat lite lågt för jag behöver också ta hand om mig själv. För varje gång jag gör något av min egen berättelse så kostar det någonting. Det är en del av en läkande process, men det är också att riva i sår. Det finns många som gör samma sak som jag och många som gör det så mycket bättre. Om jag hade känt att jag verkligen behövde föra den här kampen så hade det varit en annan sak. Nu kan jag vila i att andra kan göra det på ett bra sätt, säger Madeleine In Hwa Björk.

Text: Jeanette Söderwall (Publicerad 2021-07-05)


STREAMA KOSTNADSFRITT

Från den 10 juli kl.18.00 kan du den filmade versionen av Ingenting av det jag vet om mig stämmer här på vår webb, eller direkt genom ÖSTGÖTATEATERN på YOUTUBE.

Gå till hemsidan