Tidlös och tänkvärd Godot


De har båda väntat länge på Godot. Huvudrollsinnehavarna Pontus Plænge och Gustaf Appelberg är glada över att äntligen få sätta tänderna i Samuel Becketts tidlösa pjäs.

Båda har en speciell relation till den här pjäsen, berättar de. För Gustaf Appelbergs del var det en av de första pjäser som han och en klasskamrat läste under utbildningen på Skara Skolscen.

– Vi blev oerhört förtjusta och drömde om att göra den. Så på det sättet har den funnits i min skalle länge. Jag har återkommit till pjäsen och längtat efter den. Så jag är väldigt glad över att få göra den nu, säger Gustaf.

Pontus Plænge såg Dramatens uppsättning med Thommy Berggren och Rikard Wolff när han precis hade börjat vid scenskolan.

– Jag minns det väldigt starkt, framför allt känslan av att vara på teater för första gången som en blivande aktör. Det var en väldigt speciell upplevelse, säger Pontus.

Han spelar rollkaraktären Estragon, med smeknamnet Gogo. Estragon är den som hela tiden ifrågasätter väntandet, medan Gustafs karaktär Vladimir (Didi) är den som försöker upprätthålla väntandet.


Hög Igenkänningsfaktor

Veckan innan premiär känner de inte att de har kunnat ringa in de här två figurerna. Men det är sannolikt en omöjlighet att någonsin kunna göra, menar de.

– De är helt historielösa. Man får små, små glimtar av dem och deras historia. Vi får i stort sett bara ett nu och det gör dem väldigt öppna för tolkning och publikens erfarenheter. De är en slags projektionsyta, säger Pontus.

Gustaf nickar.

– I pjäsen pratar de om Jesus och de två rövarna och korsfästelsen. Det är nästan så att man kan få uppfattningen att de har varit med sedan dess – att de är över 2000 år gamla. Och samtidigt är de helt nyfödda i vissa avseenden.

Det är just den här spännvidden i rollerna – från visdom till total infantilitet – som också gör dem så igenkänningsbara. Och inte minst spännande för en skådespelare.

– Varenda roll som jag har gjort innan har känts mindre än jag själv. Jag har alltid varit bredare, större. Men det upplever jag inte här. De här rollerna är outtömliga, säger Gustaf.


Människor som clowner

Under repetitionerna, som varit fyllda av skratt, har de bland annat fått lära sig slagsmålsteknik och clownteknik. Gustaf anar att Beckett såg på mänskligheten som clowner och säger att det är tydligt att Beckett inspirerades av Helan och Halvan.

Pontus Plænge och Gustaf Appelberg. Foto: Micke Sandström


– Det roliga är att själva Helan och Halvan skiftar i Estragon och Vladimir, det är lite fram och tillbaka vem som är vem. Den typen av syn på mänskligheten – som sköra och kloka men också som barn – kan jag tycka att han för fram, säger Gustaf.

Den stora spännvidden är något som genomsyrar hela pjäsen. Skriven i kölvattnet av andra världskriget rör den sig från den lilla komiska situationen till de stora filosofiska frågorna. Gustaf beskriver pjäsen som ”ett fantastiskt konstverk”.

Handlingen är till synes enkel – Estragon och Vladimir väntar på Godot och försöker fylla tiden i den här väntan.

– Det kan verka absurt, men det är precis vad livet går ut på. Att vänta på Godot – om man för ett ögonblick antar att Godot skulle vara döden, vilket inte är uttalat här. Allting vi gör är i princip meningslöst i någon större bemärkelse, men det skapar meningsfullhet i våra liv. Man kan tycka att det är en svart syn på livet, men det behöver inte alls vara så. Vi fyller våra liv med saker vi tycker om, säger Pontus.


Mycket publikkontakt

Interaktionen med publiken är en viktig del av föreställningen. Det är inte bara Estragon och Vladimir som väntar på Godot, utan alla i salongen. En annan viktig del är tajmingen. Skådespelet kräver en exakthet för att lyfta fram komiken. Samtidigt vill de hela tiden balansera på gränsen till att brista i kontrollen.

– Vi måste behålla den öppna galenskapen. Det är svårt, men fruktansvärt roligt. Då är man hela tiden på gränsen till att spricka ut i skratt. Eller gråta, för den delen. Jag hoppas att vi kan hitta ett sätt att våga vara där, säger Pontus.


Text: Jeanette Söderwall (Publicerad 2018-09-19)

Läs mer om I väntan på Godot >>

Gå till hemsidan