På vår hemsida används cookies som gör att den fungerar bättre. Läs mer om cookies

”Pjäsen är livsviktig för mig”

När La Cage aux Folles sattes upp på Östgötateatern för drygt 20 år sedan satt en hänförd ung kille från Mjölby i publiken. Nu är det han, Mattias Carlsson, som regisserar 2016 års uppsättning av den färgstarka musikalen.

Nedräkningen inför premiären av La Cage aux Folles i Norrköping den 1 oktober har börjat. När undertecknad besöker repetitionerna på Stora teaterns scen är det lagom till att Pontus Plænge gör entré som nattklubbsdirektören Georges.

- La Cage aux Folles är stolta över att återigen kunna presentera nattens drottning – Zaza, säger Pontus inlevelsefullt.

Men istället för Richard Carlsohn, som inte kunde vara med just i dag, är det hans understudy Joacim Hedman som ridån går upp för. Joacim svassar runt på scenen och ger den imaginära publiken gliringar och komplimanger. När sångnumret börjar ackompanjeras han live av Fredrik Ingå på piano.

På balkonger uppe i den vackra gulddekorerade lila scenografin som utgör nattklubbskuliss står Therése Angleflod, Patrik Voight och Petra Nielsen redo.


Entusiastisk regissör

Arbetet leds av regissören och koreografen Mattias Carlsson. Entusiastiskt ger han instruktioner och feedback från sin bas bakom manus och papper i mitten av salongen.

- Där ska vi göra några roliga saker med orkestern, inflikar Mattias under Zazas nummer och tittar på Hans Einar Apelland, som är musikaliskt ansvarig för produktionen.

Från sina balkongplatser stämmer sedan Therése, Petra och Patrik in i sången. När tonerna klingat ut springer Mattias upp på scenen och pratar engagerat och gestikulerande med skådespelarna.

- Ni ska hjälpa till att bryta den här väggen och ta med oss in, säger han och syftar på en potentiell osynlig vägg mellan scen och salong.

Kulisserna dras åt sidan och där bakom uppenbarar sig cagellerna. Biträdande koreograf Kirsty Mcdonald coachar dansarna och ger instruktioner om rörelsemönster.

- I don’t think you can stå på den, säger Mattias som svar på Kirstys fråga om stabiliteten i en slags gunga.

- Vi får inte flyga den här än för den ska besiktigas i veckan, förklarar han vidare.


"Fruktansvärt roligt"

En god stämning med mycket skratt råder på och vid scenen.

- Det känns bra. Det här gänget är väldigt bra, det är vi som skapar det här ihop. Här har vi plats att göra bort oss och att göra fel för att hitta rätt. Vi försöker skapa så mycket vi kan med lust och lek, säger Petra Nielsen, som nu slagit sig ner i salongen för att se dansarna repetera.

Petra är en återkommande gäst i Östgötateaterns ensemble. Tidigare har vi kunnat se henne i Guys & Dolls, Petra von Kants bittra tårar, Chicago, Vintervarieté och Familjen Addams.

Bredvid henne sitter Pontus Plænge, som instämmer.

- Det är väldigt roligt. Det är en väldigt bra pjäs som det känns som att alla brinner för och det skapar väldigt mycket lust, säger han.

Pontus tillhör den fasta ensemblen på teatern. Han har dels medverkat i föreställningar som Final och Änglar i Amerika och dels regisserat till exempel Swedenhielms och Scener ur ett äktenskap. Till våren är han regissör för Sara Stridsbergs samhällssatir Dissekering av ett snöfall, men innan dess är det alltså en av huvudrollerna i La Cage aux Folles som gäller.

Vad är det svåraste?

- Det svåraste är att dansa. Det är fruktansvärt roligt, men jag får panik, säger Pontus.

- Men det ser bra ut, du börjar verkligen få ihop det, säger Petra till Pontus.

- Själv håller jag på och tampas med ett par jätteklackar, fortsätter hon.


Betydelsefull pjäs

På scenen har cagellerna nu börjat repetera det stora can-can-numret. Det är ett tekniskt avancerat nummer där scenografi förflyttas och förändras samtidigt som det snurras, sparkas och lyfts i en utmanande koreografi.

- Du ska se kostymerna, de är fantastiska! ropar Mattias Carlsson.

För drygt 20 år sedan satt han som en besökare i Östgötateaterns salong och såg Jörgen Mulligan, Christian Zell och ensemblen i 1993 års succéuppsättning av La Cage aux Folles.

- För mig betydde den allt. Jag är den jag är och jag kunde förstå pjäsen och känna ”det där kan vara jag”. Jag såg den säkert tio gånger och ville vara en del av det här. Därför har den alltid varit livsviktig för mig, säger Mattias.

Några år senare började han sin karriär på Östgötateatern som musikalartist i Jekyll & Hyde. Han har sedan medverkat i och stått för koreografin till My Fair Lady, Oväder, Trollkarlen från Oz, Guys & Dolls, Spelman på taket och Röda Nejlikan. Därefter har han regisserat och koreograferat Chicago, Familjen Addams och publiksuccén Sound of Music.


Glädje och kärlek

Mattias beskriver La Cage aux Folles som en ”bjussig” musikal. Färgsprakande och fylld av glädje och kärlek, med överdådiga shownummer där teaterns alla ingredienser samverkar för att skapa en fest för ögat och örat. Samtidigt är det en gripande berättelse om rätten att vara den man är och om att stå upp för den man älskar.

- Det viktigaste budskapet är att vi alla har lov att vara den vi är och att man ska ta till vara på sin stund här på jorden, säger Mattias.

Budskap som sammanfattas bra av pjäsens kanske viktigaste och mest kända sånger ”Vår bästa tid är nu” och ”Jag är som jag är”.

Vad vill du att publiken ska känna när de går härifrån?

- Jag hoppas att de har fått en stor portion underhållning och känner sig varma inombords och är fyllda av kärlek, säger Mattias Carlsson.

La Cage aux Folles spelas i Norrköping från den 1 oktober till den 10 december och i Linköping mellan 13 januari och 25 mars nästa år.


Tips! Kom på öppen repetition under Kulturnatten i Norrköping och se Mattias Carlssons och ensemblens arbete inför premiären. Läs mer här >>


Text och foto: Jeanette Söderwall (Publicerad 2016-09-16)

Gå till hemsidan