En nutida Misantropen

En skoningslös – och skoningslöst rolig – tragikomedi där barockt 1600-tal frontalkrockar med vår egen tid. Just nu pågår repetitionerna inför premiären av Molières klassiker Misantropen.

I repetitionssalen på Brücks i kvarteret Hallarna i Norrköping flyger orden fram och tillbaka mellan de åtta skådespelarna. Ensemblen i Misantropen använder sina kroppar och utnyttjar hela rummet medan orden vänds, vrids och bollas sinsemellan.

Molières 1600-talspjäs är skriven på alexandrin, ett sexfotat versmått där raderna är rimmade parvis.

- Jag trodde att det skulle vara svårare att få styr och riktning på replikerna, att det skulle bli för poetiskt. Men det är verkligen inte så. Tvärtom – alexandrin skapar en form som det är lätt att vara i, säger Jesper Barkselius.

Han spelar författaren Alceste, som har tappat tron på mänskligheten och vill bryta sig loss från den förljugna värld han anser sig leva i.

- I vissa scener har jag hittat Alceste, men jag tror att jag letar efter lite mer ironi och sarkasm. Men han är ju pretto också, så det ska han få vara, säger Jesper.


Krockar med vår tid

Sufflösen Birgitta Söderlund följer med i manuset och hjälper till vid stycken där texten ännu inte har fastnat helt, medan Pelle Halvarsson ackompanjerar repetitionen med nyskriven musik.

Arbetet leds av regissören Michaela Granit, som engagerat ger feedback och instruktioner.

- Bra! Men försök att titta mer på Célimene och ta in lyssningen. Det känns som att ni fortfarande är ganska fokuserade på dansen, säger Michaela efter en scen med barockdansinslag.

I våras hade ensemblen flera workshops, där de bland annat fick lära sig just barockdans och alexandrin. Allt för att hitta känslan och rytmen i språket och rörelserna och samtidigt bygga en grund för att kunna skapa något eget.

- Det får inte bli något slags museum av det här, utan det ska leva och tala till oss. Det som är spännande med den här pjäsen är att den går att skava mot vår tid och den lilla västerländska bubbla vi lever i, med skvaller och näthat, säger Michaela.

Hon och scenografen och kostymören Karin Lind vill se det barocka 1600-talet krocka med vår tid. Michaela vill också ta fasta på den skrattspegel som Molière på ett tragikomiskt vis vänder mot publiken.

- Jag tror att det kommer att bli en väldigt härlig föreställning. Man kommer både att få underhållning och kanske en ny bild av hur Molière och Misantropen kan vara, säger Michaela.

I repetitionssalen står skådespelarnas mjuka träningskläder i skarp kontrast till de uppseendeväckande kostymer, peruker och masker som kommer att användas på scenen. Vissa attribut är dock med redan nu. Karin Oscarsson bär mask och Tobias Almborg har både mask och en stor grön sammetskjol, medan Ludwig Bertling Wiik och Kardo Mirza är iförda höga lackstövlar.

William Wahlstedt, som spelar Philinte, beskriver sig som ett stort Molière-fan.

- Hans pjäser är ofta roliga samtidigt som det finns en djupare samhällskritik som berättar någonting. Det tycker jag är fyndigt, säger han.

Vad är det som just Misantropen kritiserar?

- Människans förljugenhet och ängslan, sammanfattar William.

I Misantropen skildras ett slutet hov med tydliga hierarkier och stränga regler. En värld där människorna saknar tillit till varandra och där skvaller och maktspel frodas. Mitt i allt det här bubblar passionen mellan Alceste och Célimene, trots att hon står för allt det som Alceste kritiserar.

Célimene, som lever i lyxlivets komfort med makt, pengar och en fashionabel umgängeskrets, spelas av Ann-Sofie Andersson Kern.

- Jag tycker att Misantropen är väldigt rolig att jobba med. Dels är vi en väldigt bra ensemble, dels är Michaela inspirerande och lyhörd. Vi jobbar mycket med det stora fysiska uttrycket och det är jätteroligt, säger Ann-Sofie.


Inte ett kostymdrama

Vi har nu förflyttat oss till perukmakeriet. Anna Andersson, som skapat mask och peruk till föreställningen, målar Ann-Sofies läppar mörka, ögonlocken gröna och sätter sedan fast en fantasifull peruk.

- Det är väldigt roligt när man verkligen får göra mask. Det här är inte skönsminkning, säger hon.

Anna berättar att den största utmaningen är att hitta formen, som inte alltid är så uppenbar. Hon betonar att Misantropen inte är ett kostymdrama, utan att det moderna ska vara ständigt närvarande.

- Jag har kollat mycket mode, spårat in på avantgarde och försökt få det nutida, säger Anna.

Resultatet kan du se på Stora teatern i Linköping mellan den 4 november och den 10 december. I januari kommer sedan föreställningen till Norrköping.


Tips! Kom på öppen repetition i Linköping den 31 oktober kl. 14.00 och följ arbetet inför premiären. Fri entré!


Vill du läsa mer? Här hittar du en längre intervju med Michaela Granit.


Text och foto: Jeanette Söderwall (Publicerad 2016-10-19)

Gå till hemsidan