10 frågor till Camilla Thulin


Hon är modeskapare, kostymör, författare och en välkänd stilexpert. Camilla Thulin är kvinnan bakom de 1940- och 1950-talsinspirerade kostymerna i Camera.


Vad tänkte du när du blev tillfrågad att skapa kostym till en ny musikal om Ingrid Bergman?

Staffan Aspegren har talat med mig om detta verk i många år och jag har alltid varit intresserad av riktiga historier. Givetvis blev jag jätteglad att just jag fick frågan att göra kostym då verket var klart. Det finns ju faktiskt en del andra fina och bra kostymtecknare där ute. Dessutom har jag jobbat med en musikal av Jan-Erik Sääf på Riksteatern för många år sedan, Svarta änkan, och jag har ett minne av att musiken var fin.

Vilka tankar och känslor slogs du av när du läste manuset?

Manuset är lätt att ta till sig. Jag är insatt i tiden och får bilder direkt hur det ska se ut och hur det såg ut. Här kan vi inte fantisera för mycket eftersom det är based on a true story.

Vilken är din relation till Ingrid Bergman?

Givetvis har jag sett hennes filmer och jag har även läst hennes memoarer sedan tidigare. Man måste beundra Ingrid Bergman för att hon gick sin egen väg. Samtidigt har jag inte haft någon jättevurm för henne. När det gäller kläderna har jag mer gått igång på Zarah Leander och Birgit Nilsson.

Hur ser din arbetsprocess ut?

Först får man frågan och är det ett ja så får jag ett manus och läser. Steg två är att träffa regissör för att se vad hon i detta fall vill och hennes visioner för looken. Steg tre är kostymskisser och tygval. Till Camera var det lätt att välja tyg, eftersom det inte är några konstigheter. Steg fyra är att träffa ateljén och presentera en av regissör godkänd idé och välja material tillsammans. Jag är inläst på tiden sedan barnsben, så den rinner som ett vatten. Jag hämtar inspiration från riktiga bilder från dessa människors liv.

Hur skulle du beskriva kostymerna i föreställningen?

Kostymerna är klassiska från tiden 1947-1957, egentligen inga konstigheter. Vi ska göra en replika på Diors klänning Chérie från 1947. En klänning som Anna Magnani bar på riktigt, en äkta couture-klänning, sydd till henne. Här får man titta på bilder och se hur dessa personer såg ut under denna tid och helt enkelt återskapa den looken.

Har du någon favorit bland kostymerna?

Se ovan. Grundaren Christian Dior har varit min favorit sedan barnsben. New look 1947 är en milstolpe i modehistorien. I januari 2018 avslutades en stor retrospektiv utställning om huset Dior 70 år på Arts Décoratifs i Paris, en mycket sevärd sådan, med alla de kända stora couture-klänningarna från 1947-1957, då den riktiga Dior opererade. Han revolutionerade det rådande modet 1947 med the bar suit.

Vilket mode och vilka trender var det som gällde under tidsperioden som Camera utspelas?

Traditionell kvinnokropp med kurvor, dräktjackor, midjor och svepande kjolar. Männen hade klassiska lite smalare kostymer. Kriget var slut och ekonomin var på uppgång. Plötsligt hade man råd med mer tyg i kjolarna och man klämde in kvinnorna i korsetter igen, på både gott och ont. Idag har ju midjan försvunnit… (haha) eftersom vi inte har några korsetter som formar.



Vilka är de största skillnaderna när det gäller att designa för teaterscenen jämfört med plagg som ska säljas i butik?

Teaterkläder måste tåla slitage på ett annat sätt, helst bör de vara lättskötta. Plaggen bör sys med rejäla sömsmåner, så att de går att ändras och användas i andra produktioner.

Hur viktiga är kostymerna för en teaterföreställning, tycker du?

Kostymer illustrerar tid, årstid, land, stad, yrke, klass, ålder, kön, karaktär och så vidare. Vilket är extremt viktigt om publiken ska kunna sätta sig in i ett verk väldigt snabbt, ett verk som varar i cirka 3 timmar och kanske spänner över en lång tid. Det är också viktigt för artisten för att kunna gestalta sin karaktär ordentligt. Men vi ska inte glömma mask, det är ännu viktigare i mina ögon. En vacker 1950-talskaraktär i stor klänning fungerar inte till en sportig kortklippt frisyr utan makeup om man ska spela en galafilmstjärna från tiden. Däremot kan en galamask med hår och make och en enkel svart repkostym gestalta 50-talsgalatanten.

Hur har det varit att komma tillbaka till Östgötateatern?

Väldigt roligt. Mina minnen härifrån är väldigt fina och mina kollegor, med Åsa Danielsson och Sanna Holmqvist som chefer, är makalöst fina! Jag har haft mycket roligt i Norrköping och det är roligt att se hur staden har lyfts och bevarats. Sedan är det fantastiskt att det finns två riktiga teaterhus i Norrköping och Linköping och att kulturen här får leva.


Läs mer om Camera

Läs om programkvällen Modehistoria och teaterkostymer

Text: Jeanette Söderwall (Publicerad 2018-04-19)


OM CAMILLA THULIN

Camilla Thulin är modeskapare, kostymör och författare. Hon har skapat kostymer till en lång rad scenuppsättningar, filmer, tv-produktioner och musikvideor. På Östgötateatern har hon tidigare varit kostymör för Little shop of horrors (1998/1999), Jekyll & Hyde (1999/2000) och En kul grej hände på vägen tillforum (2001/2002). Camilla Thulin har skrivit böckerna Stil (2005) och Karlar med stil (2007), Meze maritime (2009), Stil med Thulin (2012) och Gör om mig (2014).

Gå till hemsidan